26 April 1986 hände det som inte skulle hända, reaktor 4 havererade i Tjernobyl och staden Prypjat som grundlades 1970 med ca 50 000 invånare, så staden blev inte mer än 16 år gammal och det tog myndigheterna ett dygn innan dom började evakuera staden.
Men tänk om den ursprungligen planen skulle ha genomförts, då skulle kraftverket ha byggts bara 25 kilometer från Kiev, men Ukrainas vetenskapsakademi uttryckte oro över att den skulle placeras så nära staden, så Prypjat och kraftverket byggdes omkring 100 kilometer därifrån istället.
Men som fotograf, och i mitt fall skräck och sci-fi så är detta den ultimata platsen att besöka, det är som att man nästan tagit klivet in i en dystopisk sci-fi film med skräck inslag, där muterade människor strövar omkring i ruinerna efter det som en gång var, där man får känslan av att faran lurar i det radioaktiva nedfallet och där man inte säkert vet vad som väntar runt nästa krök.
Men samtidigt är det en sådana resa som gör en mätt på bilder, för någon gång under resan inne i ruinerna så kommer man förr eller senare behöva processa platsen och vad som hände där, för det är ju trots allt inte länge sedan om man ser det så, och särskilt idag när det härjar en pandemi genom ett litet virus så kan man aldrig veta när det händer en katastrof.
Men det här året 2020 kommer jag hålla i en resa tillbaka till det här området, 2 – 6 november går den av stapeln och mitt råd till dom som tänker hänga med är lätt utrustning, och inget stativ för man tillbringar många timmar att vandra runt i området så ju lättare desto bättre, vad jag använde mig mest av var 12-40 objektiv Olympus motsvarande 24-70 mm i fullformat, det kommer bli full fokus på att skapa en känsla i bilderna, dubbelexponeringar och svartvitt m.m
